Fettkroppen är en komplicerad historia, det är inte bara fett som berörs.
Zoobiologen Anders Lundquist vid Lunds universitet besvarar frågan:
"Jag undrar hur insekter sköter sin leverfunktion? Bananflugan t.ex. har väl ingen lever? Hur gör de sig av med gifter?" på följande sätt:
"Det finns faktiskt ett organ hos insekter som till stor del har samma funktioner som levern hos ryggradsdjur. Det är den s.k. fettkroppen. Fettkroppen kan ha mycket olika utformning hos olika insekter. Den är inte lokaliserad till ett ställe, utan består av ett löst nätverk av vävnad, som kan finnas i bakkroppen, men också i mellankroppen eller till och med i huvudet.
Insekter har ett öppet blodkärlsystem, utan kapillärer (de minsta blodkärlen över vars vägg utbytet mellan blod och vävnad sker hos oss). Insekternas organ omspolas av den s.k. hemolymfan, en vätska som fungerar både som blod och som interstitialvätska. Interstitialvätskan är den vätska som hos oss ryggradsdjur finns utanför blodkärlen, mellan vävnadernas celler. Fettkroppens lösa nätverk av vävnad får en mycket stor yta i kontakt med hemolymfan, vilket är en stor fördel när kapillärer saknas.
Fettkroppen innehåller ett förråd av fett, glykogen och proteiner. Glykogen är en stor molekyl som består av många sammankopplade glukosmolekyler. Glykogen är den viktigaste lagringsformen för kolhydrater både hos ryggradsdjur och hos insekter. Det finns gott om glykogen både i vår lever och i insekternas fettkropp. Men en skillnad mellan vår lever och fettkroppen är att fettkroppen lagrar just fett. Hos däggdjur lagras fett huvudsakligen i fettvävnaden, inte i levern. Fettkroppens förråd är av stor betydelse för insekterna vid metamorfosen när larven omvandlas till en vuxen insekt, hos högre insekter via det mellanstadium som kallas puppa. Men fettkroppens förråd kommer till användning också i andra sammanhang.
Hos en del insekter lagras urinsyra i fettkroppen. Urinsyran är en kvävehaltig utsöndringsprodukt som bildas framför allt vid nedbrytning av aminosyror från proteiner. Vi däggdjur bildar i stället urinämne vid aminosyrenedbrytningen. Urinämnet bildas i levern. Fördelen för insekter med att lagra sin urinsyra är att de slipper förbruka vatten för att göra sig av med urinsyran via urinen. Hos en del insekter fungerar urinsyran i fettkroppen kanske också som ett kväveförråd. När det bli ont om nödvändiga aminosyror i dieten frigörs urinsyra från fettkroppen och hamnar förmodligen i tarmen, där mikroorganismer använder kvävet till att tillverka de nödvändiga aminosyrorna åt insekten. Hos kor och kameler kan urinämne återanvändas på ett motsvarande sätt. Urinämnet transporteras in i våmmen (en av kons magar) där mikroorganismer bildar nyttiga aminosyror med hjälp urinämnekvävet.
Fettkroppen innehåller också avgiftningsenzymer. Men sådana enzymer finns hos insekter även i andra organ, bland annat i de Malpighiska kärlen (som producerar urinen) och i tarmen. Hos däggdjur finns avgiftningsenzymer huvudsakligen i lever och njurar. Cytokrom P-450 och alkoholdehydrogenas är exempel på avgiftningsenzymer som påvisats både i insekternas fettkropp och i vår lever. Alkoholdehydrogenas bryter ned alkohol till acetaldehyd. Bananflugor behöver detta enzym. De kan nämligen få i sig mycket alkohol, om den frukt de lever på börjat jäsa."
Håll till godo
Per Wallstedt
