Från Nya Zealand rapporteras att 10 personer blivit förgiftade efter att ha ätit sektionshonung. Det rör sig om bladhonung från den inhemska busken Tutu (Coriaria arborea) Förgiftningarna skedde i slutet av mars och en varing gick ut i media 25 mars.
Den 29 april kunde man sammanfatta att sammanlagt 22 personer ätit av honungen och mått illa, eller blivit sjuka. (
http://www.nzherald.co.nz/topic/story.cfm?c_id=206&objectid=10506819) . Senast det var någon liknande förgiftning där var troligtvis 1974.
Normalt produceras inte bladhonung förr än det normala draget är över. d.v.s. tidigast i februari, och slutskattning i området skall ske tidigare. Det finns också en del restriktioner som skall förhindra att förgiftningar inträffar. I det aktuella fallet har en hobbybiodlare tydligen skördat i februari -mars under eller efter draget på bladhonung.
Även om vi i Sverige inte har några växter som producerar giftig honung i den omfattningen ( undantag rodedendron ?) så visar det på vikten av att kunna spåra olika partier honung både framåt och bakåt.
Ett sätt att hjälpa konsumenterna är att ge möjlighet att söka på leverantörens hemsida med hjälp av batch-numret ( Se t.ex. Honeyco,
http://www.honey.co.nz/home.aspx ). Kanske något att ta efter för den intresserade hemsidessickraren.
Rune
