Den tes jag försvarar här är att egentillverkade bisamhällen inte skall värderas till marknadsvärde utan till produktionskostnad. (Om inte marknadsvärdet är lägre). Säljer man bisamhällen till ett högre värde än de kostnader man hade när man producerade dem uppstår en vinst, vilken skall påverka resultat först när de säljs, inte när bisamhällena befinner sig i lagret. (Jag utgår här ifrån K2).
Jag vill verkligen förstå, men det gör jag inte, inte till 100% iaf. Inte ditt fel, det är jag som är amatör... :-)
Om jag snabbläser K2 och diverse hänvisningar så landar jag i nedan:
"5 § Djur i jordbruk och renskötsel anses alltid som lagertillgångar. Djurlager får inte tas upp till lägre värde än 85 procent av den genomsnittliga produktionsutgiften för djur av det slag och den ålderssammansättning som det är fråga om. Djuren behöver dock inte i något fall tas upp till ett högre värde än som motsvarar djurens sammanlagda nettoförsäljningsvärde.
Om den genomsnittliga produktionsutgiften uppenbarligen inte motsvarar anskaffningsvärdet, t.ex. för särskilt dyrbara avelsdjur, ska djuret tas upp till lägst 85 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet. Lag (2007:1419)."
Då uppstår lite nya frågor:
1) "Djurlager får inte tas upp till lägre värde än 85 procent av den genomsnittliga produktionsutgiften". Vad är era genomsnittliga produktionsutgifter (ca)? Min verksamhet är så pass ny att jag inte riktigt har bra koll på det ännu.
2) Vad räknar ni in i produktionsutgifter för ett samhälle?
3) Om denna siffra är betydligt högre än 100kr per samhälle så har vi iaf ett definitivt svar på att jordbruksverkets ersättning vid amy-röta (100kr) inte bör ses som ett riktvärde.
Tack å bock!
